Visumkrav för Djibouti

Djiboutis turist-e-visum är ett resedokument som gör det möjligt för innehavaren att resa in, och stanna, i Djibouti under en angiven tidsperiod utan att behöva ansöka om ett ytterligare pappersvisum.

Vi kräver följande för att kunna hantera din ansökan:

• En kopia av passets personuppgiftssida
• Ett passfoto
• Biljett/reseplan
• Hotellbokning eller inbjudan från din värd i Djibouti
• Kredit-/Bankkort eller PayPal-konto

Kostnaden för ditt visum varierar beroende på hur lång vistelsetid du behöver:

• För 1-14 dagar: USD $23.00

• För 15-90 dagar: USD $23.00

Dessutom tillkommer en hanteringsavgift beroende på den hanteringstid du väljer:

• Standardhantering: USD $49.99
• Snabbhantering: USD $69.99
• Extra snabb hantering: USD $89.99

Det beror på vilken hanteringstid du väljer. Vi erbjuder tre alternativ:

• Standardhantering: 15 dagar (arbetsdagar)

• Snabbhantering: 12 dagar (arbetsdagar)

• Extra snabb hantering: 10 dagar (arbetsdagar)

*Obs: Arbetsdagar i Djibouti är söndag till torsdag.

Ett turist-e-visum till Djibouti kan utfärdas för:

• En vistelse eller transfer på 1-14 dagar
• En kortare vistelse på 15-90 dagar

Ditt turist-e-visums giltighetstid startar den dag som du reser in i Djibouti. Observera dock att ditt e-visums giltighetstid inte är den samma som din tillåtna vistelsetid. Vänligen observera att du inte kan stanna längre än vad som anges på ditt e-visum. Om du anländer till landet vid ett senare datum än det som står angivet på ditt e-visum måste du fortfarande lämna landet för det datum om anges på ditt e-visum.

Ditt resedokument måste vara giltigt i minst 6 månader efter att ditt turist-e-visum gått ut i datum.

Invånare från hela världen kan ansöka om turist-e-visum till Djibouti under förutsättning att syftet med resan är familjebesök, turism eller affärer. Innehavare av ett pass utfärdat i Singapore behöver inte ha något visum vid resor till Djibouti.

Turist-e-visumet till Djibouti tillåter enbart en inresa.

Resenärer måste ansöka om e-visum minst tre dagar före resan till Djibouti.

NEJ. Precis som när det gäller traditionella turistvisum till Djibouti innebär e-visum inte att du är garanterad att få resa in i landet. Ett godkänt e-visum är bara ett landningstillstånd. Det är upp till landets passkontrollant att avgöra om en resenär har rätt att resa in i landet efter kontroll vid ankomsten.

Vid ankomsten till Djibouti behöver du uppvisa ditt pass tillsammans med en utskriven kopia av ditt turist-e-visum.

Vaccination mot gula febern krävs om du reser från ett land med risk för smittan.

För mer information, klicka på följande länk:

https://www.who.int/ith/ITH_Annex_I.pdf

Nej, det behöver du inte. I dagsläget är inte COVID-vaccinationspass eller intyg obligatoriska för att komma in i Djibouti. Eftersom information kan förändras snabbt, rekommenderar vi att du följer de senaste reserelaterade uppdateringarna för Djibouti och/eller kontaktar din lokala ambassad.

Republiken Djibouti är ett litet land på Afrikas horn. Det har en strategisk placering mellan Etiopien och Eritrea i de norra delarna, samt Somalia i de södra. Framför allt har de den så viktiga hamnen, med sitt läge vid Röda havets kust. Tidigare var Djibouti en fransk koloni, men har varit självständigt sedan 1977. Idag kommer många flyktingar till landet på grund av konflikter i grannländerna. Det har lett till lite sämre förhållanden med Somaliland, den lilla utbrytarrepubliken. Styret i Djibouti är grundat på franska förebilder. Det är en republik och officiellt så har det flera olika partier. Men i praktiken har det styrts av samma parti ganska länge nu, RPP. Internationella organisationer beskyller regeringen för att bryta mot de mänskliga rättigheterna och krossa allt motstånd innan det ens har en chans att etablera sig. Man hör ofta talas om uttrycket afrikansk demokrati. Många tror dock att Djibouti nu har börjat öppna upp den politiska arenan till fler partier och åsikter. Djibouti är 23 000 kvadratkilometer stort och har en befolkning på runt en miljon. Landet består mest av öken och det har inga särskilda naturtillgångar. Istället är det hamnarna och havet som lockar folk hit och de har flera bra avtal som alstrar inkomst till landet. Bland annat så har Djibouti undertecknat ett frihandelsavtal tillsammans med 44 andra afrikanska länder. De är nu i en uppbyggnadsfas för frihandelszonen. Det kommer att ta många år att bli färdig, men tre hamnar ska knyta samman med järnvägen som byggts från Addis Abeba i Etiopien. Men Djibouti klarar sig också bra genom att upplåta land för militärbaser åt både Frankrike och USA, samt flera andra länder. För bara några år sedan så kom även kineserna hit. Det strategiska läget är inte bara en fråga om handel. Under Gulf-kriget så hade Frankrike sin bas här, likaså under interventionen i Somalia året efter. Precis utanför har du det möts Adenviken och Röda havet, en liten havsremsa som kontrollerar stora delar av området. En del av de länder som hyrt in sig i Djibouti har också bidragit till infrastrukturen och utbyggnaden av handelsvägarna. Bland annat tog kineserna del i byggandet av järnvägen till Etiopien. Men den starka internationella närvaron har gett upphov till spioneri och andra relaterade problem. Laserstrålar som riktas mot piloter, dykare som kontrollerar andra länders skepp samt naturligtvis radioavlyssning. Djiboutis olika folkslag I Djibouti har du i huvudsak två olika folkslag. I söder bor de somaliska issa och i norr de etiopiska afar. De talar sina egna språk, somaliska och afariska, men de är från samma rötter i det kushitiska språket. Dessa två folkslag kommer inte riktigt överens, och det är ganska stora spänningar mellan dem. Statsreligionen är islam, och de flesta är sunnimuslimer. Men man tolererar även andra religioner, officiellt är det religionsfrihet, och det finns en liten kristen befolkning som främst är katoliker. Afar, eller danakil som de kallas på arabiska, finns i Etiopien, Eritrea samt Djibouti. De är muslimer och många av dem nomader. Det är mest runt kusterna som de är mer fast bosatta, som i Djibouti. Men herdekulturen är fortfarande ganska stark. De har inte blandat sig så mycket med andra folkslag, förutom när det kommer till affärer. Under lång tid var de ledande inom karavantransporter, bland annat av slavar med destination den arabiska halvön. Grannlandet Somalia har haft stora strider och oroligheter de senaste årtionden. Det har naturligtvis påverkat Djibouti, inte bara för att de är grannar utan även för att en stor del av landet är somalier. Trots att man inte hade något skriftspråk före modern tid så är kulturen rik. Det är tradition att sitta och lyssna på de äldre medan de berättare poesi, sägner och historiska berättelser. Djiboutiska maträtter är en härlig blandning av etiopiska, somaliska, franska, afar och även indiska traditioner. Man äter gärna fisk eller kött, och det ingår många kryddor i maten. Skoudehkaris anses av många att vara lite av en nationalrätt. Den är gjord på lammkött och kardemummaris som får sjuda samman i en kryddig tomatsås. Lite grand som en mustig, afrikansk risotto. Djibouti är ett litet land som i stort sett består av öken, vulkaner och saltsjöar. En del förundrar sig över hur nomadstammarna kan överleva men de har flera tusen års erfarenhet att luta sig på. Världens näst lägsta punkt ligger i Djibouti. Det är Assalsjön, en mycket salt sjö som ligger 150 meter under havsnivån. Här kan temperaturen gå upp till 50 grader vilket också gör det till en av jordens varmaste punkter. Ibland regnar det i Djibouti men inte mer än ett par veckor, så landet är verkligen torrt och öde. Salthalten i vattenkällorna ökar, vilket leder till problem med vattenförsörjningen. En annan kritisk situation är föroreningarna, vilket också påverkar det så begränsade vattenståndet. Tack vare denna situation är djurlivet hotat och jakt är förbjudet. Men eftersom det är något som man traditionellt alltid gjort för att äta så respekteras inte lagen nämnvärt. Vilket belyser hur viktig hamnen och handeln är. Det är framför allt Etiopen som använder Djibouti för sin export och import. Etiopien har ingen egen kust, den förlorade det till Eritrea. Så nu är Djibouti dess huvudsakliga förbindelse med omvärlden, förutom de varor som flygs ut. Men även om Etiopien står för ungefär 90% av all handel så är det många afrikanska länder som forslar varor via Djibouti. Djibouti får idag utländsk hjälp av framför allt Frankrike men även USA och andra länder. De blir allt mer beroende av de utländska baserna, för Djibouti är ett av världens fattigaste länder. Ingenting växer här och de har inga naturtillgångar. Allt de har är ett helt fantastiskt läge, som de ser till att utnyttja. Turismen börjar också öka, bland annat tack vare de fina stränderna längs med kusten. Att resa in i öknen, se saltsjöarna, är ganska populärt. I huvudstaden Djibouti kan du bo i lyxiga hotell med allt du kan drömma om. Det finns flera bra restauranger med mycket god mat. Även om sightseeing inte är det allra största i staden så finns det en del fina byggnader du kan se på.

• E-visum för turister
• E-visum för turister Application